Promenad som gick åt skogen…

Som jag skrev igår ska jag idag berätta om en lång promenad som jag och kusin Zeke gjorde 2008-05-17. Vi skulle gå billingeleden från Skövde till samhället Timmersdala med start hemma hos mig. Den sträckan är cirka 2 mil lång. Vädret var hyfsat bra. Det var molnigt och runt 15 grader samt att vi slapp regn. Själv hade jag bunkrat upp med 2, 5 liter vatten samt några smörgåsar och en chokladbit.

Det som höll modet uppe för denna långa helvetes promenad var att det hägrade en massa öl när vi väl kommit till Timmersdala och hem till kusin Zeke. Vi räknade med att promenaden skulle ta runt 5 timmar, men oj vad vi bedrog oss. Klockan 10 denna dag startade vi hemma hos mig och gick mot Billingen uppför strupen. Billingeleden är uppmärkt med orangea markeringar som vi följde. Vi traskade på och humöret var på topp. Vi tjatade om vad gott det skulle bli med bira när vi kom hem till Zeke. Musik hade vi självklart med på denna tur. Jag har högtalare till min nokia telefon som får plats i min ficka och musiken vi lyssnade på var In Flames, Soilwork, Lamb of God samt en housemix gjord av en DJ vid namn Matt Darey.

Både jag och Zeke hade med våra kameror och vi fotade en hel del under promenaden. Första pausen tog vi vid Ryds grottor och här nedanför finns en bild därifrån.

Efter Ryds grottor fortsatte vi färden mot ölen som hägrade i Zekes kyl. Vi sjöng och skrattade samt försökte oss på att sjunga med till tonerna av Lamb of God, men en sån röst kan inte jag eller Zeke sjunga med utan att få rejäla hostattacker.

Efter att ha gått i cirka 3 timmar var humöret fortfarande på topp och inga ömmande leder så långt ögat kan nå. Vi föreställde oss stora öl som fanns längs med vägen och skrattade åt våra låga skämt om vartannat. Föga anade vi vad vi själva skulle ställa till med lite senare. När klockan började närma sig 13:50 hade vi kommit fram till Vallersjön där vi stannade till och fotade.

Vi lämnade Vallersjön strax före klockan 14 och fortsatte vår färd mot de iskalla ölen i Timmersdala. När klockan visade 14:10 kom vi till en fornborg och det var här helvetet tog sin början utan att vi visste något. Vi skulle egentligen svängt höger och följt den orangea markeringen som vi missade och gick rakt fram istället för på ett träd där var det en orange markering, men hade vi tittat extra noga hade vi även sett att det fanns en blå markering under. Här nedan kommer en bild från detta ställe.

Här nedan visar jag hur kartan ser ut där vi gick fel. Där den gula markeringen är var där vi skulle gått åt höger. Jag har markerat ut den rätta vägen med grönt och blått. Hur vi gick har jag markerat ut med oranget och svarta pilar.

Promenaden fortsatte och vi fotade en hel del och sjöng. Vi hade ju en massa Pripps som väntade vid promenadens slut. När klockan började närma sig 16 och det inte fanns några motiv att fota. Bara en massa skog och blöta, geggiga stigar började vi undra lite om vi verkligen var rätt. Vi hade ju en karta med oss och vi letade som fan efter vart vi befann oss. Men vi tänkte att vi snart är framme och fortsatte gå. Efter ett tag kom vi till en rastplats där det fanns en karta över området och vart vi var. Vi plockade fram vår karta och jämförde. Det var då vi verkligen fattade att vi gått helt åt helvete fel. Inte nog med det. Vi var på väg mot samhället Lerdala. Aj, aj… Stora suckar kom från både Zeke och mig, men vi fortsatte. Temperaturen hade gått ner och det började bli lite småkyligt, så jag plockade på mig min vindtäta regnjacka för att hålla värmen någorlunda. Nu började ölen kännas väldigt långt borta och vi var nu cirka 8 kilometer från vårat mål.

Nu började det värka i våra leder, men vi traskade på längs med landsvägar. Efter en stund traskande kom vi till en korsning där det några hundra meter till vår vänstra sida var någon slags medeltidsfest med grill, jonglörer och eldslukare. Vår första tanke då var att nu var vi mitt ute i hillbilly land, så vi gick åt höger.

När klockan började närma sig 17 hade vi precis passerat en stor bondgård och nu värkte våra leder rätt rejält och Zeke klagade på att han fått blåsor på sina fötter. Jag satte mig och vilade lite på en låda med sand. Zeke sa då att längre ner på vägen finns det en skylt och han gick ner mot den. Han kom tillbaka med ett leende och sa att på skylten stog det att det “bara” var 3 kilometer kvar till Timmersdala. I ett sista desperat försök började vi gå trots vår värk. Nu var det inte alls långt kvar till våra iskalla öl. Här nedan en bild från där jag satte mig för att vila.

Promenaden fortsatte och vi tänkte mindre och mindre på våra öl. I kör klagade vi på hur mycket våra leder värkte samt Zekes blåsor. Vi var frusna och trötta. Tempot vi hade i början var som bortblåst och sakta, sakta kom vi närmare Timmersdala. Vi passerade ett litet samhälle vid namn Melldala och nu var det drygt 2 kilometer kvar att gå.

Vi var rejält arga på att vi hade gått så fel. Det glada humöret var som bort blåst. När vi äntligen kom hem till Zeke klockan 18:15 var det en skön känsla att äntligen få ta av sig skorna och shit vad öm jag var om mina fötter. Zeke som hade klagat på sina blåsor njöt när han fick sätta sig ner och till min förvåning märkte jag med att jag fått blåsor. Inget roligt alls. Vi knäckte varsin bira och jag hade lovat mitt ex i Gävle att höra av mig när vi var framme. Hon skrattade rätt bra när jag berättade om vår helvetiska promenad. Efter jag pratat med henne och vi druckit upp första ölen gick vi till den lokala pizzerian i förda badtofflor. Kan lova att den pizzan smakade himmelskt. Bira nummer två öppnades och nu var inte ölen alls goda efter denna djävulska tripp. Vi rörde knappt en tum efter pizzan. Zeke hade köpt hem runt 20 öl och jag fick bara i mig 3 stycken. Hmmm… Inte skoj!

Denna promenad på 2 mil som skulle ta cirka 5 timmar tog 8 timmar och 15 minuter. Vi kollade på kartan och räknade ut att vi gått 1 mil fel. Vi gick alltså 3 mil den dagen. Jag frågade Zeke om vi skulle gå denna sträcka en gång till fast rätt väg. Han svarade aldrig mer och jag höll med. Till denna berättelse hör också att min högra stortånagel hade tagit bra mycket med stryk så den tappade jag senare under sommaren. Men slutet gott allting gott.

Två veckor senare hade vi glömt hur ömma våra leder var efter promenaden och bestämde oss för att gå mellan Skövde och Timmersdala en gång till och denna gång skulle vi gå rätt och så blev det. Våra beräkningar att den sträckan skulle ta 5 timmar visade sig vara helt fel. Andra gången när vi gick rätt tog promenaden 6 och en halv timma.

Det var allt för denna veckan. På återseende nästa vecka.

Over and out!