Härlig värk

I lördags (16 maj) var jag och kusin Zeke ute på en av våra många och långa promenader. Med kamerorna i väskan och ett härligt promenad humör gav vi oss iväg från Norrmalm vid halv tio på morgonen. Vi hade bestämt oss för att gå mot Varnhem via Västgötaleden och där svänga höger och gå ett par kilometer för att sedan svänga upp höger mot Billingen och därifrån gå rätt över berget mot Skövde igen. Nu blev det inte riktigt som vi hade tänkt oss. Vädret var soligt och fint, men det blåste tyvärr lite kallt då och då. Första stoppet blev vid Skarsjön där vi satte oss ned och tog lite kaffe med tilltugg. Fikapausen varade i drygt 20 minuter och efter den bar det av igen. Jag hade sagt till Zeke att vi förmodligen skulle vara hemma till klockan 17 igen. Han skulle med sin tjej till hennes föräldrar vid den tiden och jag skulle hem till min syster fru Valröss vid 18 tiden för det var ju hennes födelsedag. Jag var väldigt optimistisk och trodde att vi skulle vara framme utanför Varnhem ganska snart.

Ett par timmar senare såg vi Varnhem och svängde av i motsatt riktning. Efter ett par kilometer svängda vi av upp mot Billingen och upp gick det verkligen. Klantig som jag var den dagen hade jag glömt kartan hemma så vi fick gå på känslan, men som tur var hade Zeke gps på sin mobil och vi hittade var vi var på kartan. Vi traskade fram längs väldigt små stigar innan vi kom till en grusväg. Vi stod och dividerade om vi skulle gå vänster eller höger och det blev den sistnämnda. Vi gick och gick och värken i benen började bli allt mer påtaglig. Enligt mina beräkningar skulle vi gå 2,5 mil allt som allt denna dagen, men tji fick jag. Efter någon timma då klockan var runt 15 kom vi äntligen ut på en större grusväg och jag trodde att nu var det inte långt kvar till Skövde. Då säger Zeke att här har ju vi gått tidigare under dagen och visst fan stämde det och jag kunde ju glömma att det var nära hem.

Då klockan hade blivit rätt mycket bestämde vi oss för att gå mot Varnhem och ta buss hem därifrån, för hade vi gått tillbaka till Skövde hade vi inte varit hemma förrän vid klockan 20 på kvällen. Vi kom fram till Varnhem strax efter klockan 16 och lite tur hade vi med bussen då den gick 16:25. Med en brännande värk i benen satte vi oss på bussen och Zeke somnade till. Väl framme i stan gick vi från resecentrum hem till mig och det var med nöd och näppe vi orkade gå den korta biten. Den sträckan vi gick blev tillslut 2,7 mil lång. Hade vi gått den vägen som jag hade kollat ut hade sträckan blivit drygt 3,5 mil och det var en jävla tur att inte gjorde det.

Tack vare att vi tog bussen hann jag hem till familjen Valröss strax efter klockan 18. Tyvärr för Lillröss del var jag så seg och öm i kroppen efter den långa promenaden att det inte blev så mycket lekande. Men syrran bjöd på riktigt god mat kan jag lova. Det tackar jag för. När de andra skulle titta på eurovisionsfestivalen passade jag på att gå hem och bara ta det lugnt. Satan vilken härlig värk jag hade i mina ben den kvällen, men dagen efter kändes det ingenting.

Här nedan en bild på hur vi gick.

Denna promenad var en bra försmak inför den fina 4 mils vandringen jag och Zeke ska göra i juni, men innan den blir det säkert någon promenad på 1,5 mil.

Nog om detta. Jobbet idag har gått bra. Webbade en del fram till lunch. Kvart i tolv åkte jag ner till kontoret för att hämta lite material för att lägga in på webbsidan. På eftermiddagen har jag suttit med photoshop och fixat till olika utföranden på en bild som hon ska ha på sin webbsida. De jag fixade till har jag skickat iväg för att få en bedömning på om jag är rätt ute eller om jag ska göra på ett annat sätt. När jag hade jobbat färdigt för dagen kom fröken Floby över på en kopp kaffe. Hon testade även att fota med min nya systemkamera och hon vill också ha en sådan.

Resten av kvällen blir lugn. Ska fixa till lite käk och kolla på tv. I morgon ska jag ut på promenad med min nya kamera om nu vädret tillåter det. Har hört att det ska regna. Om det nu ska vara så här mulet kan det väl komma ett rejält åskoväder. Jag hoppades innerligt att vi skulle få åska idag, men ingenting. Bara lite hagel och störtskurar. Ge oss i Skövde ett sjuhelvetes åskoväder snart!! Jag gillar ju när det brakar loss och blixtrar, men jag har en väldig respekt för åska. Förra sommaren när jag var i Gävle var jag bara 50 meter från ett blixtnedslag och jag kan säga att jag lättade från marken av den smällen. Mitt hjärta rusade, men fy fan vad mäktigt det var. Närmare än så behöver inte blixten slå ner. Nåväl!

Det var allt jag hade för idag. På återseende.

Over and out!