Synth, synthare, synthigast

Från mitten av 80-talet och 5-6 år framåt klädde jag mig efter synthens alla regler. Ändrade frisyr väldigt ofta och fick ta emot en hel del gliringar av folk som inte klarade av att tackla den stilen man hade under den eran. Annat skulle det förmodligen vara i dagens samhälle då man inte direkt reagerar på när folk sticker ut med klädsel eller frisyrer. Inte jag i alla fall.

Min vän Valröss har på sin blogg beskrivit mig på 80-talet så här:

Forkmaster var på 80-talet Skövdes mest synliga synthare & hade en stil som fortfarande skulle stå sig i konkurrensen (till skillnad mot mig själv som var diskret & tråkig redan då). På 80-talet piercade & tatuerade man sig inte, & det var nog en j-a tur det. För något säger mig att Forkmaster skulle haft de mest extrema piercingarna att matcha sitt Nitzer Ebb-kugghjul han garanterat hade haft intatuerat över hela ryggen.

Den beskrivningen är riktigt nice. Förmodligen skulle Valröss haft rätt i om det hade varit på tapeten med piercingar och tatueringar på den tiden.

Men tiden går och man förändras och växer ifrån den image man en gång hade och i början av 90-talet slutade jag att klä mig och se ut som en synthare. Klädseln blev vardaglig och frisyren var bara kort och ingenting mer och så har det fortsatt till dagens datum förutom att håret är något längre fast även kort på sina ställen.

Synthmusiken då. Jo den lever kvar för mig och kommer alltid att göra så, men jag har verkligen utvidgat min syn på all sorts musik sedan början av 90-talet och kan idag lyssna på det mesta. Dock inte dansband, country och annan skit i dessa genrer.

Förresten så har min vän Valröss tyvärr beslutat att sluta blogga och det tycker jag är trist, tråkigt och jävligt ledsamt då jag oftast fick mig ett gott garv när jag läste hans eminenta inlägg. Jag hoppas att den mannen kommer tillbaka med sitt bloggande någon gång i framtiden när han har laddat om batterierna. Cheers mate!

Det var allt för idag.

Adios!