Man kan alltid hoppas

När jag vaknade upp i morse var det med ett stort leende. Först var jag tvungen att nypa mig själv för att se om det jag drömde verkligen var en dröm eller om det kommer att inträffa. När jag väl hade piggnat till tänkte jag tillbaka på drömmen som var så realistisk att detta verkligen måste ske. Jag drömde att Gnaget vann morgondagens match mot Gefle på Råsunda med 2-0. Jag kommer inte ihåg vilka som gjorde målen, men just nu spelar inte det någon roll då jag innerligt hoppas att min dröm kommer bli sann. Sen drömde jag även att AIK vann det kommande derbyt mot Bajen med 1-0 och nu är det bara att hålla tummarna för att även den drömmen blir sann. Nu är det bara att vänta och se, men i den formen AIK är i nu ska det inte vara några problem att vinna. Med fyra omgångar kvar av årets Allsvenska ser det onekligen bra ut och jag hoppas att Gnaget håller hela vägen mot guldet.

Det är trots allt 11 år sedan (1998) som AIK vann Allsvenskan senast och jag kommer aldrig glömma den lycka jag kände denna magiska och kyliga novemberkväll där jag stod på Norra Stå och fick se när Alexander Östlund gjorde sitt första och viktigaste mål för säsongen, vilket gjorde att AIK vann mot Öis med 1-0 och samtidigt i Göteborg vann BK Häcken som redan var klara för nedflyttning med 2-1 mot Helsingborg som inför sista omgången låg 1 poäng före AIK. Detta gjorde att Gnaget gick förbi Heif i tabellen och fick lyfta Von Rosens pokal inför oss lyckliga supportrar på ett euforiskt Råsunda.

Von Rosens pokal är nu ett minne blott. I november 2000 byttes detta vandringspris ut av Svenska Fotbollsförbundet som 2001 tog fram den bucklan som jag hoppas att AIK får chansen att lyfta i år och det är Lennart Johanssons pokal.

Det var allt jag hade. Tack och hej för denna veckan.

Over & out!