En magisk afton med Depeche Mode
På väg mot konserten
Kvällen den 26:e januari 2010 var en magisk afton. Kusin Zeke och jag var framme i Göteborg runt klockan 18 och parkerade på Heden. Därefter gick vi till Burger King på Avenyn och tog oss varsin Whopper meny för att mätta våra hungriga magar. Vi behövde inte stressa till Scandinavium då vi var ute i god tid. Mätta och belåtna gick vi vidare mot konserten. Vi kom in på Scandinavium strax innan klockan 19 utan att behöva trängas i någon kö. Zeke träffade på en tjejkompis som jobbade där då vi höll på att leta efter våra platser. En del får betalt för att gå på konsert, men det gör inte mig något för jag skulle lätt betalat flerdubbelt för att se DM live. Vi satt ganska långt bak på sektion-C rad 21, men vi såg ganska bra ändå.
Nitzer Ebb
Klockan 19:30 skulle Nitzer Ebb börja spela, men inte då. Istället fortsatte den minimalistiska housemusiken att pumpa på fram till klockan 20:00 då Douglas McCarthy, Bon Harris och Jason Payne äntrade scenen. Här var det röj från första början då NEP börjar med låten Murderous från den enligt mig bästa Nitzer Ebb plattan That Total Age. Därefter följde låtar som Shame, Once you say, Hearts and minds, Godhead, Down on your knees, Family man, I give to you och Control I’m here. Jag tror detta var alla låtar NEP lirade, men då jag var helt inne i uppträdandet och Douglas energiska hoppande och dansande på scenen kan jag ha glömt någon. Det var riktigt härligt att få se Nitzer Ebb uppträda igen. Bästa låtarna som Nitzer lirade under kvällen var helt klart Control I’m here, I give to you och Murderous men Once you say och Down on your knees från Nitzer Ebbs nya skiva Industrial Complex var även de riktigt sköna live.
Depeche Mode
Vi fick reda på att Depeche Mode skulle äntra scenen 20:45, men så blev inte fallet. Vi behövde bara vänta en dryg kvart innan kungarna kom in på scenen och den känslan som spred sig i min kropp var som jag skrev i går euforisk och sen få se Dave Gahan buga kungligt för oss i publiken var bara så bäst. Konserten var en av de bästa jag sett Depeche Mode göra. Det är bara Touring the Angel på Stockholms Stadion (Utomhuskonsert) och Black Celebration Tour 1986 i Göteborg (Min första DM konsert) som jag tycker var snäppet bättre, men när det gäller det grafiska på scenen var Tour of the Universe dekoren den snyggast jag sett Depeche Mode visa upp. Helt klart 10 i betyg av 10 möjliga. Den absolut bästa låten för kvällen tycker jag It’s no good var, men andra låtar som jag tycker var minst lika bra var min favorit Walking in my shoes men även I feel you, In your room, Never let me down again, Enjoy the Silence, In chains, World in my eyes, Personal Jesus och Stripped. Tyvärr fick jag inte höra Fly on the Windscreen då de lirade World in my eyes istället. Kvällen var helt underbart skön och jag levde mig totalt in i Depeche Mode uppträdande, Daves underbara dansande, bakgrunden med den stora bildskärmen och allt som visades upp på den ja allt var näst intill perfekt. Korpen och ögat som visades på den stora skärmen till Walking in my shoes var kvällens bästa som spelades upp på skärmen. Riktigt snyggt! Den låten som inte alls gjorde sig rätt live under kvällen var tyvärr Precious som i vanliga fall är riktigt bra.
Det enda som jag kunde klarat mig utan var pianoversionerna av Insight, Home och Dressed in black med Martin Gore på sång. Jag skulle föredra att höra dessa låtar i originaltappning live och Dave på sången till Insight. Två andra saker som ljudteknikerna kunde tänkt lite på var att sänka ljudet på Martin Gores gitarrer och till viss del även på Christian Eigners trummor. När Martin drog igång sina i vanliga fall sköna gittarriff förstörde detta en del av låtarna då musiken överröstades så gott som totalt. Sen under Policy of truth hördes Eigners virveltrumma för väl för att låten skulle få sitt ursprungliga sköna gung. Förutom dessa petitesser ger jag denna konsert en stark 9 i betyg av 10 möjliga. Konserten avslutades med underbara Personal Jesus och raderna “Reach out and touch faith…”. Efter detta tackade Dave Gahan, Martin Gore, Andrew Fletcher, Christian Eigner och Peter Gordeno för sig och det sista Dave skrek var det jag väntade på att… “See you next time!!” och Depeche Mode kom, sågs och segrade ännu en gång. Musikaliskt var detta den ultimata kvällen för mig. Helt underbart bäst. Tack för denna magnifika konsert Depeche Mode. See you next time!
DM Set List 36
Här nedan lägger jag upp låtlista från Depeche Modes spelning på Scandinavium och jag länkar även dessa låtar till youtube.
In chains
Wrong
Hole to feed
Walking in my shoes
It’s no good
A question of time
Precious
World in my eyes
Insight (Martin L Gore + piano)
Home (Martin L Gore + piano)
Miles away / the truth is
Policy of truth
In your room
I feel you
Enjoy the silence
Never let me down again
Extranummer
Dressed in black (Martin L Gore + piano)
Stripped
Behind the wheel
Personal Jesus
Bilder från konserten
Några bilder tog jag under kvällen men det var bara ett fåtal som jag blev någorlunda nöjd med. Systemkameran lämnade jag hemma och plockade med mig min lilla Sony DSC-W55 Cybershot istället. Här kommer bilderna.
Avslutningsvis
Jag har även skaffat mig ett konto på Flickr där jag lagt upp 6 av dessa bilder och de har blivit länkade till depeche mode dot com.
Nu rundar jag av för ikväll då detta pålägg har tagit en bra stund att fixa i ordning samt att min mage börjar kurra så jag får ta och fixa till lite käk innan det blir för sent.
Nu är jag lycklig då jag fått se mina största idoler ännu en gång. Depeche Mode = Kings of the Universe!
Cheers!
