Forkies albumlista – Depeche Mode

Då var det dags för ytterligare en Depeche Mode lista av mig. Idag listar jag alla DM:s 12 studioalbum. När jag började göra denna lista testade jag att lägga in skivorna i Windows Media Player en och en för att betygsätta låtarna från skala 1-5 i betyg. Efter detta plussade jag ihop betygen och dividerade med antalet låtar och fick då fram ett resultat. Jag blev lite förvånad av resultatet jag fick fram om vilken skiva som enligt medelbetyget på låtarna var bäst enligt mig. Den plattan jag alltid har tyckt är Depeche Modes bästa hamnade först på en tredje plats och den som hamnar högst upp i min lista är den plattan jag tycker är DM:s näst bästa. Där ser man. Här kommer min lista med Depeche Modes 12 studioalbum.

1. Black Celebration (4,29)
2. Music For The Masses (4,21)
3. Songs Of Faith And Devotion (4,2)
4. A Broken Frame (4,18)
5. Sounds Of The Universe (4,15)
6. Violator (4,11)
7. Construction Time Again (4,1)
8. Playing The Angel (4)
9. Some Great Reward (3,78)
10. Ultra (3,58)
11. Exciter (3,46)
12. Speak & Spell (3,43)

Enligt mitt betyg är Black Celebration den bästa Depeche skivan och visst är den riktigt, riktigt grym. Med superlåtar som Black Celebration, Stripped, Fly On The Windscreen och A Question Of Lust är det inte mer än rätt, men jag tycker att Songs Of Faith And Devotion har Depeche Modes tre bästa låtar i In Your Room, Walking In My Shoes och I Feel You. Det som drar ner mitt betyg på SOFAD är låten Condemnation som jag inte alls gillar och som jag rankar som en av DM:s sämsta låtar. Condemnation får ändå en svag tvåa i betyg för Dave Gahans sköna stämma. Music For The Masses är en av Depeche Modes jämnaste plattor och hamnar därför tvåa på min lista. Att A Broken Frame hamnar högt upp på min lista är inget förvånande då jag bara älskar soundet på den plattan. Grym skiva! Överraskande är att senaste skivan Sounds Of The Universe hamnar på en femte plats och före den suveräna plattan Violator på sjätte plats. Men jag tycker att SOTU är riktigt bra och anledningen till att Violator bara hamnar på en sjätteplats på min lista är för att jag tröttnat på låtar som Enjoy The Silence och Policy Of Truth.

På en stark sjundeplats hamnar DM:s ypperliga metallslamrande platta Construction Time Again med superlåten Pipeline. Att inte Construction Time Again kom lite högre upp beror på att jag är väldigt less på Everything Counts. Plattan Playing The Angel får en stark fyra i betyg men räcker inte till för att klättra högre på min lista, men detta är en riktigt bra och hyfsat jämn platta i mina ögon.

Some Great Reward håller inte riktigt för att placera sig högre då den enligt mig bara har en riktigt grym låt i Blasphemous Rumours och några riktigt bra låtar i If You Want och Lie To Me. Att Ultra hamnar långt ner på listan är inget konstigt då jag tycker att Depeche hamnade lite snett när de gjorde denna plattan. Med bara tre höjdarlåtar som It’s No Good, Barrel Of A Gun och Freestate räcker det inte riktigt till tyvärr. Detsamma gäller för plattan Exciter där DM ännu en gång visar att de hamnar lite snett. Exciter har bara en superlåt och det är Dream On. Men jag tycker absolut inte att Exciter är en dålig platta, men dock lite ojämn.

Sist på min lista hamnar Depeche Modes allra första platta Speak & Spell. Denna skivan är inte direkt dålig, men alldeles för trallvänlig och blip bloppig. Den saknar tyngd. Bästa spåret på denna plattan med ett betyg på fem är Tora! Tora! Tora!. Det är Just Can’t Get Enough, Big Muff och What’s Your Name som drar ner betyget på denna skiva.

Det var allt jag hade i blogg- och listväg idag.

Adios!