Fram och tillbaka

Jag gick i dag upp klockan 07:00 för att en halvtimma senare ringa till vårdcentralen om en akuttid för min vänsterfot. Jag fick tid hos dem 09:30 och tog bussen dit strax efter 09. Väl framme fick jag sitta och vänta lite innan jag fick komma in till den kvinnliga läkaren som skulle titta på min svullna fot. Det smärtade på rätt bra när hon tryckte rund fotleden och lite upp på benet och hon kunde inte tala om direkt vad det var förutom en stukning så hon fixade en tid för röntgen på KSS för att vara på den säkra sidan så det inte var en spricka. Hon tyckte att jag skulle ha kryckor, men jag sa nej tack då jag tycker att de kryckor vi har i Sverige är otympliga och jobbiga. Hon sa även att jag skulle köpa Alvedon 500 mg och att jag skulle ta åtta tabletter/dag tills jag kände mig bättre i foten. Den söta läkaren sa att jag skulle sitta ner i väntrummet tills min remiss till KSS var klar och när jag fick den var det bara att hoppa på bussen dit 10:14.

Tolv minuter senare var jag framme och via receptionen fick jag vägen till röntgen förklarad för mig. Där fick jag vänta i drygt en kvart innan det var dags. Sköterskan som visade hur jag skulle ligga med foten var riktigt charmig och söt och det blev ett par röntgenplåtar de tog på min fot och ben. När detta var klart blev det väntrummet igen men det dröjde inte speciellt länge innan en sköterska kom med en lapp som skulle tillbaka till min vårdcentral. Hon förklarade även för mig att röntgenplåtarna såg bra ut och att jag bara har en kraftig stukning. Ett glatt besked tycker jag så det var bara att hoppa på bussen tillbaka till vårdcentralen där jag var framme runt fem i halv elva. Lappen lämnade jag in i receptionen och fick information att läkaren som tittade på foten skulle höra av sig om vad som stod på lappen och hur röntgen gick.

När jag var klar där gick jag till busshållplatsen för att ta buss hem, men där kom oturen. När jag hade drygt 30 meter kvar till hållplatsen gled bussen förbi och hade min fot varit bra hade jag sprungit för att hinna med den så det var bara att bita i det sura äpplet och gå den korta promenaden på drygt femhundra meter hem då jag inte orkade stå och vänta i tjugo minuter på nästa buss. Det blev korta steg för att minimera smärtan och denna promenad tog mig runt en kvart att gå och det känns i foten nu kan jag säga. Jag var hemma igen strax efter klockan 12. Fyra Alvedon har jag tagit hittills och senare i kväll tar jag två till.

***********

I kväll blir det film, hockey och pizza. Min vän fröken Karlsborg kommer hit och hälsar på. Det ska bli skoj.

Jag avslutar dagens pålägg med grym darkstep och denna låt är inte snäll på något vis. Nu kör vi!

Donny – The Resistance

Das war alles für i dag. Nu ska jag vila foten ett tag och bara vara typ. På återseende i morgon.

Auf wiedersehen!